Björn Jeffery

A short interlude in Swedish since I’m commenting a Swedish article – I’ll be right back!

Flerkanalspublicering, internetstrategi, läsarmedverkan – aktuella frågor för alla medieföretag idag. Tyvärr finns det mer angelägna problem på en betydligt lägre nivå: avsaknaden av bra innehåll, och en seriös reality check om vilken roll man har i medielandskapet egentligen.

Låt mig dissekera Sydsvenskan.ses artikel från GSMA idag: ANALYS: Allt fler vill in på explosivt växande marknad

Vinjetten “analys” föranleder en att tro att något av en analytisk natur skulle presenteras i texten. Detta är tyvärr inte fallet. Istället är den späckad med (andras) spekulationer och barnsligt simpla påståenden som vem som helst skulle kunna haspla ur sig. Vad sägs om “Att många tröttnat på mobilers korta batteritid är det ingen tvekan om” eller “Höga teleräkningar vill ingen ha”?

En stor lokaltidning i Skåne behöver inte bevaka mobilmässan i Barcelona. Och väljer man att göra det ändå är den enda rimliga vinkeln att fokusera på de lokala bolagen som är där. Dessa nämns bara i en bisats i artikeln, och länken till GSMAs sajt där man kan få “mer info” är fellänkad.

Förstår man inte sin roll i medielandskapet är det lätt att fortsätta rapportera som man alltid gjort. Men numera har folk inte Sydsvenskan som sitt enda nyhetsflöde. Det märks när man är dålig. Därför är det direkt skadligt för tidningen att ta sig an att bevaka en händelse som man så uppenbart inte bemästrar. “Här är Sony Ericssons Iphone-konkurrent” heter sidoartikeln – VAR ÄR DEN? Jämför med bloggen Gizmodos rapport. Det är pressbilder, inte rocketscience. (Uppdatering: Nu har de lagt till bilder till artikeln)

Samma sak hände på Internetworld häromdagen när de publicerade en artikel om Microsoft/Yahoo som i princip sa att det skulle bli spännande att se vad som händer. Detta från ett branschmedium. Jämför med Ekonominyheternas genomgång av samma sak.

Det finns gott om begåvade röster som kommenterar världens alla händelser. Stormedia skulle må bra av att inse att de inte alltid är en av dem.

(Disclaimer (eh): Jag har jobbat på Sydsvenskan och jobbar med dem på konsultbasis genom Good Old och The Fan Club)

tags technorati : sydsvenskan newspapers media journalism

tags bloggar.se: sydsvenskan, dagstidningar, media, journalistik

I’ve thought a lot about transparency lately, and why it doesn’t seem to quite work out for me. I made a bold statement when I was made CEO of Good Old (and was utterly crushed by Joakim :). I thought it would be easy to run a company differently than most others. It turns out I was right and wrong at the same time. Doing it is easy, accepting the consequences is not.

For the sake of argument I have taken the liberty of dividing “transparency” into five parts that can be applied to these issues. There may be more, feel free to add more below.

Transparency with ideas
This one is fairly easy – this blog does just that. I share my ideas on what’s going on in the world. It can be comments on news, new ideas or just a thought that I had. As this is a corporate blog my views are somewhat connected to my company, and therefore it also has a mirroring effect from our office. I suppose it tells the world “we have read about X and this is what we think about it”. This has clearly had a positive effect on the company when it comes to contacts and PR, but I wouldn’t say that my blog has brought in any new clients. Not directly at least.

In this sense, sharing ones ideas and insight is not particularly controversial from a transparency point of view. Most companies could probably do this successfully one way or another.

Transparency for a laugh
Not to be underestimated. Our photos on Flickr are there because we think it’s funny. And if someone else agrees – yay! If not, well, it doesn’t really matter.

Transparency with location/status
Communicating through Jaiku and Dopplr has a very practical aspect for me as I spend a lot of time travelling and my colleagues want to know what I’m up to. It also comes in handy when I hold presentations about that sort of thing and people ask me “who the hell can be bothered to do that sort of thing?” 😉

Practicalities aside, there is an integrity aspect to be considered. I chose (fairly) carefully what to write, especially when I’m not working, in order to stay on a level of openness that I think is fit. Some things can’t be communicated this way for other reasons that are stated below.

Transparency with clients
Being transparent with who I’m having meetings with is nothing that my clients will benefit from. I doubt that they care who I meet when I’m not working with them.

“Meeting with a new potential client in Stockholm” might be a typical Jaiku – now what’s really transparent about that? It says something – but is that something of any value to anyone? Doubtful. If it’s like the example, and I wrote the name of the company that we were pitching at, I would also be telling our competitors that they are looking for a new agency to work with (or something similar). Personally that doesn’t really worry me, but from a business point of view I can’t really justify giving out that information. The potential gain of me telling it is too small in comparison with the risk.

Some of my clients don’t want me to be transparent about them. It’s fine me writing about Good Old, but how much interesting stuff do we do that isn’t connected to a client? Not much, in all honesty. We’re consultants after all. If my client wants me to be secretive I have to respect that.

Transparency with business
Imagine that we had a major disagreement with one of our clients. Could we write about that? Should we? It would definitely be transparent as it would be reflecting the issue that probably would have taken most time from us at the time. But what would we gain from telling that story?

Or say that we were in financial trouble. No money left to pay our salaries at the end of the month. What could we possibly gain from telling the world about that? If I was a client and read my consultants blog and saw that they hardly had a dime left in their bank account – I’d get worried. I can’t really justify transparency if it risks disturbing the relationship we have with our clients.

So say that we only write about the good stuff. Well, everyone does that! It doesn’t make it more transparent just because we don’t use press releases. Most corporate blogs that I read only ever discuss their business if things are going well. Unless you’re a product company and want help from your readership in some way, but that’s not quite the same thing.

* * *

All in all I’ve found it increasingly difficult to justify why I should, as CEO of a company, share all of this information with the rest of the world. Most of the time being transparent is easy as you are only communicating the boring everyday life. But as soon as you actually get to the juicy stuff – well, that’s when you need to start thinking. What will my company gain from sharing this information? When I do, I often find that it ends up on the minus side after all. I wish it didn’t.

This is my perspective from my specific company. I’d love your thoughts and experiences regarding these issues.

tags technorati : transparency

tags bloggar.se: transparens

Yet another milestone in my digital life has been reached! I just got my first spam via sms. It read like this, including the quotation markes(!):

“I am Michael Pritchett.I have a business proposal of mutual benefit for both of us.If you are in interested,please reach me at: mmpritchett at yahoo.com”

And it was sent from +79180415830 which I haven’t quite worked out where it belongs yet. Ah, it’s like the day I got my first fake invoice 🙂

Olle, Swedens number one magazine and media blogger, wrote an interesting post about media trends for 2008. I’ve translated the quote below:

This creates challenges for all [media] brands:

* the traditional brands have to create new brands that are similar to the personal brands: they should converse, be credible, clear and be available on several platforms.

* the personal brands have to either position themselves as anti-establishment (probably won’t work for all of them) or look towards the establishments credibility and guarantees of quality.

I agree. This might be the year when the establishment catches up, purely through acquisition and superior resources.

The key here is talent. Talent will always prevail, but it can grow stronger and reach further in the right surroundings. Gawker Media built their successful blogs through strong editorial voices. I wonder though – do the media companies of today attract this type of talent? And even after acquisition – can it provide the right environment to make them stay?

I’m not convinced. My gut feeling is that there is a pool of people that the media companies desperately want, but these people aren’t even considering them as a potential employer. They are multi talented and could probably work pretty much anywhere, successfully. So where do they go instead? I think they’ll increasingly choose brands that represent the right values and have a competitive programme for personal development. Companies that actively recruit and scout out talent, using these types of incentives as bait. Very few (Swedish) media players are active here.

Much needs to done. But if times get rough in 2008, the difference between talent and hype will become clearer than ever. Whoever has the talent will make it. The rest… well, best of luck.

tags technorati : hr recruiting media 2008 talent

tags bloggar.se: hr, rekrytering, media, talang, 2008

An interesting post from the newly launched blog The Next Web:

A Moseycode holds much more information than any other mobile barcode. When photographing a Moseycode, your mobile telephone will reveal information like 3D pictures, locations and even allows you to add your own media to the repository/portal you’ve found. The content of the code isn’t static. The Moseycode barcoding system is specifically developed for Android.

tags technorati : moseycode mobile qrcode

tags bloggar.se: moseycode, mobil, qrkod

A lot of my work consists of working with media companies, as most of you know. I’ve worked at a few myself, and met even more through our consultancy. I feel like I have a fairly accurate picture of how the Swedish industry thinks and works. It’s not that big, after all.

Lately I have had several meetings that all have led me to the same conclusion. The level of technical knowledge – from the ground floor to the management – is pitifully low. Still. Even after the embarrassment regarding classifieds. No, if nothing is done about this fairly soon I think we are headed for yet another sticky situation.

Consider how many players that are entering the field and have advertising as their primary business plan. They are not from the media, they’re from all other fields – including tech. Innovation in idea and execution will be crucial in acquiring and retaining new visitors to these sites. When McKinsey and guys like that list their CSF/KSF for why these new sites are so successful, the technology will be behind several of them. Just look at YouTube for instance.

Media companies will have to compete with tech-driven companies for the advertising bucks. And the latter have their main advantage in having superior knowledge in an area which is absolutely crucial for business. Worrying, to say the least.

If I was a media exec, I would make sure that I had staff that understood what tech was working, and why. Then I would demand regular reports to the board on the latest in technical innovation. Scouts that knew what companies were getting VC funding. Suggesting companies for me to invest in myself. Enabling my brands to host new offspring from these technologies – leveraging both brand power and superior execution.

In August I quoted Jonathan Schwartz and it seems fitting that I should do it again:

Media company CEO’s without a CTO on their staff should prepare to be acquired or broken up – they are fighting the future rather than monetizing it.

tags technorati : tech cto media jonathanschwartz internetstrategy

tags bloggar.se: tech, media, cto, jonathan schwartz, internetstrategi

I’m at Disruptive Media in Stockholm, and just held a presentation about internet currency. The (Swedish) slides are below:

| View | Upload your own

Read Martin´s thoughts on music and the internet. Well worth it.

The first thing labels will have to do is skip the record prefix in their name and start calling themselves music labels. To be able to take the important full scale step from the physical world to the internet labels have to break a huge psychological barrier. The barrier of doing things in the way they’ve always been done.

I believe that the future of the internet as a distribution channel is all about filters. Here the music label has a big role to play: Creating artistic contexts for musicians to work in and consumers to find new things in. That is – labels will have to start focus on their core business again. They have to take a dozen steps back and set a side anything that haven’t to do with finding musicians they believe can influence people to the bone. This is something labels have been really good at in the past and is the reason why they once were created.

The following post is written in a series for the Swedish online paper Aftonbladet.se about the future of media and journalism. The posts in English will continue as usual after this.

Jag har blivit ombedd att vara del av Aftonbladets bloggpanel som den här veckan handlar om framtidens nyheter och mediekonsumtion. Det är ett kul ämne, och ett som jag bloggar om väldigt ofta. Men för att få någon slags form på det tänkte jag inrikta mig på tre förändringar som jag tror kommer att ske och påverka mycket – och många.

1. Internet finns överallt, och i allt
Häromdagen blev jag intervjuad i egenskap av att vara en digital native. En av frågorna var hur det min syn på internet skiljer sig från de som är äldre. Jag svarade att internet är integrerat i nästan alla delar av mitt liv, och att det inte är någonting som jag sätter mig ner för att använda. Så kommer det att fortsätta att vara. Det kommer finnas tillgång till internet överallt (via Wimax, Wifi och HSDPA) av den enkla anledningen att livet inte kommer att fungera tillfredsställande om det inte finns. Internet blir bäraren av alla de medierna som vi konsumerar.

Vidare, kommer internet att driva mer än bara datorn/mobilen/mediespelaren. Redan idag finns ett paraply vars handtag lyser med samma intensitet som sannolikheten för regn. Fotoramar som visar bilder från RSS-flöden. Således kommer vi att konsumera media oftare, på fler sätt och i betydligt mer avgränsade förpackningar. Lokala regnrapporter till paraplyskaftet, till exempel.

2. Internet blir intelligent, och förstår dig (äntligen!)
I en värld av överflöd söker man efter genvägar till det som är mest väsentligt – för en själv, i den specifika situationen. Detta behov förklarar sökmotorernas framgång. Men än så länge är de ett ganska trubbigt instrument där man inte tittar på mycket mer än de faktiska bokstäverna. Och med bokstäver blir det, som bekant, ofta fel.

Inom ett par år, kommer det man kallar den semantiska webben att ha en betydligt bättre förståelse för vad det man letar efter. Utan att bli för teknisk kan man säga att det adderas ett lager av intelligens som underlättar sökningarna. Om Fredrik Reinfeldts årslön är offentlig, och likaså hans äktenskap med Filippa Reinfeldt, kommer en sökning att förstå vilka ekonomiska tillgångar Filippa minst borde ha – utan att den uppgiften egentligen står någonstans. Rätt tillämpat kommer detta att förändra mediekonsumtionen radikalt. Det kommer att gå att hitta information och nyheter på premisser som man inte trodde var möjliga.

I somras var jag i Palo Alto, mitt i Silicon Valley, och lyssnade på hur de som jobbar med den semantiska webben beskrev dagsläget. Som jag förstod det fanns det inte ett enda medieföretag som deltog i deras diskussioner. Det är oroväckande – om de traditionella medierna vill hålla sig relevanta.

3. Journalisten gör urvalet, inte materialet
Redan innan vi hamnar i scenariot i punkt två kommer vi ha ett stort skifte i journalistens, och journalistikens roll. Jag tror att journalistens uppgift allt mer kommer att likna en konstkurators jobb. Man går inte (nödvändigtvis) till ett galleri för att man känner till konstnären som ställer ut – utan för att man litar på galleristens omdöme och smak. På samma sätt tror jag att man kommer leta efter medievarumärken som kan guida en rätt i de frågorna man är intresserad av. Men det behöver inte vara de själva som skriver texterna – precis som att galleristen inte behöver måla tavlorna. Det är urvalet – kuratorskapet – som är det intressanta. Läsaren blir ledd till den informationen som man vill ha, och det spelar mindre roll om det är en blogg, en wikisida eller ett inslag i webb-tv.

I samband med detta tror jag att personfokuset kommer att öka. Redan idag är det starkt i vissa kretsar. Vad säger Per T Ohlsson om Israel-Palestina-konflikten? Vilken kashmirtröja tycker Ebba von Sydow är mest prisvärd?

Samma typ av fråga kan ställas angående nyheter, och på ett hyperlokalt plan: vilka bloggare tycker Martin Hallgren är mest intressanta angående friskoleutvecklingen i Lomma? Man litar på att Sydsvenskan hittar rätt röster i debatten. Man litar på att Martin Hallgren gör ett urval som passar en själv.

* * *

Ovanstående tre trender tror jag kommer bli tongivande i medias förändring de närmaste åren. Några mer precisa tidsangivelser är för svåra att uttala sig om av flera skäl. Dels för att det har visat sig att förutsägelser av den typen nästan alltid är fel, men också för att en trends genombrott är en definitionsfråga och svår att avgöra. Att de kommer bli viktiga inslag däremot – det är jag övertygad om. Är du av annan åsikt vill jag jättegärna höra dina tankar bland kommentarerna.

Och till sist – för dig som inte brukar läsa den här bloggen – jag heter Björn Jeffery och är VD och internetstrateg på den strategiska webbyrån Good Old.

Uppdaterat: Läs gärna de andra inläggen i serien också!
Beta Alfa: Med en fot i framtiden
Not another planning blog: Därför är mediet verkligen inte budskapet
LK9: Några ord på vägen
Mindpark: Papperstidningens död – mediehusets framtid?
Alter Ego Resonerar: Framtiden i nutid
Media Culpa: Medielandskapet 2012: en personifierad digital mediepytt